Hur kan du bemöta situationen vid föräldraalienation?
Reflektioner kring föräldraalienation (PA)
För dem som påverkas av föräldraalienation är det viktigt att ställa sig frågan: Varför hände detta mig? Man måste ta ansvar för hur man en gång valde att inleda en relation med den personen och skaffa barn tillsammans. Den troliga anledningen är att man verkligen trodde på den personens godhet, litade på den och hoppades kunna bygga ett liv tillsammans.
När man väl erkänner att man som vuxen blev förtrollad och lurad av samma person, blir det lättare att förstå hur mycket mer sårbart ett barn är för samma manipulation.
Att förstå alienatorn
Det är vanligt att den alienerande föräldern uppvisar personlighetsdrag som är förknippade med emotionell omognad, inslag av narcissism, psykopati och problem i sin ursprungsfamilj.
I alienatorns sinne väger den personliga, ohälsosamma sorgen efter skilsmässan och behovet av hämnd på den andra föräldern tyngre, än barnets grundläggande behov av en sund relation med båda föräldrarna.
Handlingen att alienera barnet stärker deras ego och ger dem en falsk känsla av styrka, kontroll och seger.
Det är ganska vanligt att alienatorns agerande förstärks av en paranoid och falsk övertygelse om att den andra föräldern är olämplig eller "farlig".
Karaktärsdrag hos den avvisade föräldern
Den avvisade föräldern är ofta en godhjärtad person som värdesätter sanning, rättvisa och tron på att människor i grunden är goda. De litar på att rättvisa ska råda – särskilt när det gäller barn och det borde vara självklart för alla!
Men varför blir en så bra och omtänksam förälder avvisad, inte bara av den alienerande föräldern utan även av sitt eget barn?
Kan det vara så att deras djupa tro på vänlighet, rättvisa och rättfärdighet har placerat dem i en passiv roll, där de förväntar sig att andra ska agera med samma goda vilja och integritet?
Att bryta sig loss från passiv väntan och frustration
Diskussioner som handlar om PA som återspeglar frustration, hopplöshet och till och med ilska, tillsammans med förväntningar på att:
- Den alienerande föräldern kommer att förändras.
- Barnet kommer så småningom att tro på mina argument att alienatorn har "fel".
- Socialtjänsten kommer att se sanningen och tro på "min historia".
- Rättssystemet kommer att ge rättvisa.
Ett litet förändring i den avvisade förälderns tankesätt kan vända situationen!
Istället för att vänta i frustration, tänk om du - den avvisade föräldern skulle ta vuxenansvar och fråga (innan det är för sent och barnet är totalt förlorat): vad kan jag göra för att förändra denna situation själv?
Du är inte ensam om detta!
Tyvärr, myndigheter i Sverige har inte förstått att detta är barnmisshandel och har vanligtvis minimalt eller ingen kunskap om vad föräldraalienation är.
Boka konsultation:
5 mentala förändringar som kan hjälpa den avvisade föräldern att åstadkomma en förändring:
🔹 En verkligt självsäker förälder leder med tillit, inte kontroll.
En mentalt och känslomässigt stark förälder uttrycker kärlek genom att tro på och lita på sitt barn som individ. I kontrast försöker en osäker förälder kontrollera barnet under förevändning av kärlek.
🔹 Alienatorns handlingar bottnar i djup osäkerhet.
En förälder som alienerar ett barn har låg självkänsla och en dålig självbild – så mycket att de tar till manipulation och använder ett oskyldigt barn som ett vapen mot den avvisade föräldern.
🔹 Jag litar på mitt barns intelligens och motståndskraft.
Jag tror att mitt barn har en stark personlighet och ett skarpt sinne. Förr eller senare kommer barnet själv att inse sanningen. Jag behöver inte argumentera med mitt barn eller försöka bevisa vad den andra föräldern har gjort "fel".
🔹 Barn dras till den känslomässigt starkare och tryggare föräldern.
En gyllene regel: I varje given situation kommer ett barn att anpassa sig till den förälder som framstår som mest mentalt och känslomässigt stabil och självsäker. Alienatorn handlar för att bryta ner ditt självförtroende (precis som det vanligtvis varit under förhållandet).
🔹 Frustration, skuldbeläggning och väntan på hjälp försvagar dig.
Ju mer du fastnar i frustration, skuld och hjälplöshet, desto svagare och mer underlägsen blir du. Det är därför du fortsätter att "förlora" – både gentemot ditt ex och ditt barn. För att återfå din styrka måste du förändra ditt tankesätt och agera.